Senaste inläggen
Varje år, när Svenska Akademiens ständige sekreterare öppnar den berömda dörren, väntar jag på att han ska säga att priset går till den ryska poeten Bella Achmadulina, men det händer aldrig. Achmadulina var en av 1960-talets klarast lysande stjärnor. Tillsammans med Jevtusjenko och Voznesenskij fyllde hon sportarenorna när hon läste sina dikter, på sitt oefterhärmliga sätt. Strängt taget är hon inte bard, eftersom hon aldrig tonsätter sina dikter själv och sjunger definitivt inte. Men många av hennes dikter är tonsatta, och har blivit folkkära genom filmer där de sjungs, som den ryska kultfilmen "Ödets ironi" (Ironija sudby) som går och går varje nyårsafton, till exempel. Dikten här nedanför är en av mina favoriter. Att man kan skriva så vackert och romantiskt om något så vardagligt som förkylning.
Bella Achmadulina
Vägen till frihet, till tankens klarhet är enkel –
Det räcker med att inte ha tillräckligt varmt på fötterna.
Höstliga promenader längs vägen
Är allt som behövs.
Influensa i oktober – den är allseende som Herren.
Snuvorna störtar ner från de förvintriga himlavalven.
Som änglar med sländevingar
förtrollar de oss i köttet.
Se, här går du förbi träden och murarna,
Ännu okänd för dig själv och lite konstig,
Ännu har inte röntgenstrålarna avslöjat
Skelettets dimmiga banalitet.
Du är ännu tråkig, frisk och grov,
Men plötsligt – med ett godmodigt leende –
Sänder förkylningen dig sin luftkyss
Och sakta når den dina läppar.
Från och med nu är du sjuk. Du är inte skyldig
Någon någonting. Vännerna får klara sig
utan dig, och festerna. Celsius bekräftar
vördnadsfyllt ditt särskilda ämbete.
Du hör hur det kittlar, hur det rinner,
Kvicksilvret i din mun, hur det stelnar – och genast
Bestämmer dess silvriga exakthet
Graden av tillbedjan som är din.
En tung klunk av hostmedicinen
Skänker dig frimodigt sinne,
Sjukdomens alla sekundära vinster
Och modets stygga kyla. Allt i ett.
Bella Achmadulina
tolkning: Inga-Lina Lindqvist
... texterna är mycket mer än vin, kärlek och sång. Snarare lyriska encyklopedier över det ...mänskliga livet. Vardagliga händelser skildras i all sin komplexitet med existentiella, andliga och politiska dimensioner. När du läser dem känner du igen dig. Samtidigt får du upp ögonen för din egen vardag och för de djup som den rymmer.
Elak, riktigt elak har jag varit.
Ja, jag tog till både käpp och piska
och till slut gav min ko
tre liter vodka om dagen.
Inte vet jag vad det beror på:
naturens nyck eller vetenskapens landvinning.
Men faktum är att vodka strilade ner i min hink
- och brände mina händer lite grand.
Då började jag nästan ångra mig:
det ska ju mycket till för att en ko
ska ge vodka istället för mjölk.
Det säger en hel del om vad jag är för en.
Jovisst, använde jag en del morötter,
men faktiskt mest piska.
Och nu gråter min kossa brännvin
och ur spenarna strilar vodka.
Inte tackade jag henne på mina bara knän,
min enastående guldko.
Istället knäckte jag hennes revben
och klämde spenarna så att de blödde.
Men säg den fröjd som varar för evigt.
Det tog slut härom kvällen.
Tvärstopp. Sedan dess
får jag inte en droppe ur min kossa.
Jag bönar och ber men inget händer.
Inte heller hugg eller slag hjälper.
Nu får jag varken mjölk eller vodka
av mitt gamla kreatur.
Jag har sagt att hon kan uttnyttja mig
som min tjänarinna. Jag har bjudit henne på sparris och själv ätit hö.
Vad som helst för att få tillbaka gåvan.
Men allt är förgäves. Min ko förblir stum.
Natella Boltjanskaja
tolkning av Inga-Lina Lindqvist
tidigare publicerad i "Avdelningen för påhittade föremål" (W&W, 2004)
Natella har en egen hemsida, visserligen enbart på ryska, men där finns en del bilder och musik. Hon är född 1965 och arbetar som programledare på "Echo Moskvy", en oberoende radiostation. Låten om kossan kan man höra här, tredje spåret.
Natella Boltjanskaja
Gud, vad du var vacker!
Minns du barren? En tsarblå mantel.
Och titta där! Hallonfärgad stam.
Vilka söta gröna kottar. Akta, de är sköra!
Får jag be om största möjliga tyssstnad. . .
. . . en ängel kunde gått genom rummet,
julens ängel, den ropade att pappa redan
stod med dig i hallen.
Vi smyckade dig, rustade dig
till tänderna, och tjänade dig troget.
Vi blåste i papperstrumpeter
och drog ut i leksakskrig.
Ängeln blåste dammet av gitarren
och rörde vid strängarna. Fortfarande
hör vi dem darra, klinga, klanga.
Men redan har barnen återvänt
till skolgården: stim och stoj och tjatter.
Våren rusar emot oss. Ur spår
är tåget, vad trist att just vi
ska dra i nödbromsen.
Varför i hela fridens namn kastar vi ut dig?
Ingen rast och ingen ro. Varför har vi bråttom
att ta ner dig från korset? Vi ska städa,
vi ska sopa, vi ska kasta undan barren.
Så — vi gör oss av med kroppen
och smyger skamsna bort.
Min Gran, min Gran,
varför har vi övergivit dig?
Som hjorten släpar sig till bäcken
så lämnar du blodiga spår i snön.
Du längtar efter vila vid lugna vatten — men
sviken lägger du din krona vid isen.
Vilka vackra tomtebloss. Akta, du kan bränna dig!
Titta där! De glöder fortfarande.
Minns du hur de gnistrade och fräste?
Gud, vad vi var lyckliga.
av Bulat Okudzjava
ur Dikter
tolkad av Inga-Lina Lindqvist och Per-Ole Lindqvist
Den här tolkningen är tidigare publicerad i "Avdelningen för påhittade föremål"
Mer information om Bulat Okudzjava hittar man här
Bulat Okudzjava
Den här bloggen är ett lustprojekt. Eftersom Inga-Lina lyssnar på ryska barder dagarna i ända och Per-Ole gärna vill veta vad låtarna handlar om. Allvarligt talat, vi njuter båda av att på vår fritid tolka rysk poesi. Tolkningarna eller överföringarna är inte översättningar i ordets strikta bemärkelse, de är just tolkningar som ändå ger en bra bild av ursprungstextens stämning, språk och innehåll. Det ska helt enkelt bli en bra svensk dikt av en bra rysk låttext. Vi kommer att publicera tre-fyra texter i månaden, och vi startar med att lägga ut de tolkningarna som redan varit publicerade i olika sammanhang.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 | 9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|