Vildflickan

Jag lever fattigt

men går rak i ryggen.

Jag är ju den där vilden

från en fjärran ö.

Jag klarar mig med så lite.

Kommer du, så håller jag mig vaken.

Om jag saknar ved när du är hungrig

bränner jag ner min hydda.

Mina regler är enkla,

de är skrivna i mitt blod.

Se på mig - och jag är din.

Stig in - och du får bo här.

Jag kan ta ner månen

i din hand - om din hand är mig kär.

Men går du- har du aldrig funnits.

Liksom jag aldrig fanns.

Jag tittar på risporna och tänker:

Hinner de läka?

Tills nästa främling kommer

och ber om vatten.

Marina Tsvetajeva

Проста моя осанка, 
Нищ мой домашний кров. 
Ведь я островитянка 
С далеких островов! 
Живу — никто не нужен! 
Взошел — ночей не сплю. 
Согреть чужому ужин — 
Жилье свое спалю! 
Взглянул — так и знакомый, 
Взошел — так и живи! 
Просты наши законы: 
Написаны в крови. 
Луну заманим с неба, 
В ладонь, — коли мила! 
Ну а ушел — как не был, 
И я — как не была. 
Гляжу на след ножовый: 
Успеет ли зажить 
До первого чужого, 
Который скажет: «Пить»